
Efter 7 sorger, 8 besvär, ett antal upprepade varv och felvända mönster är de äntligen klara! Mina fina stickade
lusestrumpor!
Jag har hunnit att avsky strumpor många många gånger om innan jag till slut nådde fram till den sista spetsiga tån och kunde dra garnet genom de sista 8 maskorna. Det värsta med strumpor (eller vantar) är ju att den andra

strumpan alltid är så mycket tråkigare att göra än den första och tar dubbelt så lång tid eftersom man redan är inne på nästa projekt (som man egentligen hade lovat sig själv att vänta med tills det första projektet blir helt klart...)
Men nu är de iallafall färdiga! De sitter som en smäck och kommer värma skönt i flera år framåt förhoppningsvis. Och när hälarna är utslitna är det stoppning som gäller och efter det kan man repa upp fotdeln

och sticka på nya fötter har jag precis lärt mig.
Claudio har fått dem samt stränga förmaningar att inte tappa bort dem...