Byxor

Jag hittade så fina byxor i en affär men så blev jag snål och bestämde mig för
att sy själv istället. Och tur var det det för jag blev jättenöjd!

Tyget med rosor och den randiga trikån i svart och guld hittade jag på Gårda textil i Göteborg som också hade ett mönster som jag utgick ifrån så att storleken blev rätt. När jag väl ritade upp mönstret på tyget ändrade jag om rätt mycket i det. Istället för ett par ganska tråkiga sportbyxor blev det ett par schyssta sommarbrallor med lagom mycket häng.

Jag kommer nog att bosätta mig i dem i sommar. Det blir billigt och bra för den snåle...

Påsar av återanvända loppisdukar

Tänk så mycket tid kvinnor la ner på att skapa vackra saker förr i tiden och så sätter vi inget värde i det idag. Virkat, knypplat, broderat, vävt. You name it. Saker med själ som ofta hamnar direkt till loppmarknaden när det rensas i dödsbon. Om ens det, mycket slängs nog också. Det är ganska sorgligt...

Jag hittade 5 fina gula dukar i linne på Emmaus. Det är broderade blommor på och virkade spetskanter runt om. Jag ville absolut ge dem ett andra liv men har ingen plats för smådukar. Därför fodrade jag dem med ett rött tyg med vita prickar (samma som de svartvita påsarna i ett tidigare inlägg) och sydde små påsar av dem. Sen hittade jag små glas i lagom storlek och satte innuti

dem. Utav de bortglömda dukarna blev det istället 5 stycket ställ till pennor, penslar, stickor och annat som behöver någonstans att stå.

Jag har börjat med ett nytt projekt: HUNDHALSBAND

Sedan jag skaffade hund har jag lärt mig två saker:

1. Det finns gott om fula hundsaker i djuraffärerna. Fula, tråkiga och made in China (vilket bara det är nästan höjden av dubbelmoral eftersom de ju har ihjäl och äter hundar där).

2. Folk betalar hutlösa summor för hundgrejer. Det finns ingen hejd på vad folk spenderar på sina husdjur. Hellre gå hungrig än att Fido ska ha en söndig tuggleksak eller förra säsongens hundjacka.

I brist på fina hundhalsband började jag att sy egna. Pilligt men roligt och så blev de ganska fina också. Min plan är att se om någon affär vill ta in dem och att kanske sälja på nätet.

På bilden poserar Frank i det allra första halsbandet jag gjorde.

Garn färgat med svamp!

Jag gick på en svampfärgningskurs för ett par-tre år sedan. Jag och de andra 75-åriga tanterna (jag tycker faktiskt väldigt mycket om äldre tanter!) fick prova på att färga ullgarna med olika sorters svamp. Det är helt otroligt vilka färger det går att få fram! Jag trodde att allt skulle bli brunt och gult och kanske tråkgrönt. Det blev det. Men det blev också lysande rött och lila och orange! Jättehäftigt!

Från det ena till det andra. Varför lägger sig inte bilderna och texten som man vill när man redigerar sina inlägg? Det blir ju aldrig likadant när man väl publicerar det som det ser ut när man håller på att lägga upp det...

Tygpåsar för EP-skivor och annat

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera min blogg...

Anledningen är att jag arbetar ganska mycket framför datorn på jobbet och därför är jag inte så sugen på att sätta mig vid den igen på kvällarna. Men, det betyder inte att jag inte gör något! Det har nämligen tillverkats som aldrig för! Till den grad att min sambo tror att jag har en släng av damp... En orsakt till att jag gör så mycket är att jag veckopendlar mellan GÖtenorg, där jag bor, och Växjö, där jag arbetar. När jag är i Växjö har jag inte så mycket att göra så därför fördriver jag tiden med att teckna, sy, sticka m.m.

Nu gör jag ett ryck och lägger ut en del av min Växjö-produktion. Först ut är de här svartvitprickiga tygkorgarna. Egentligen började jag på dem för flera år sedan men sen blev de liggandes. Dumt eftersom de faktiskt nästan var klara. Jag har fodrat dem med ett rött tyg med små vita prickar och så har jag lagt vliselin emellan så att det ska bli lite mer stadga. Jag är ganska noga med att få fina sömmar och detaljer när jag syr (säkert helt överdrivet noga...) och har därför vändsytt dem i botten - trots att de ska fyllas med saker och botten aldrig kommer att synas...

En av påsarna används nu som förvaring för EP-skivor (jag måste köpa en ny vinylspelare!) och den andra för allehandra bröte som ligger soch skräpar. Tygpåsar kan man inte får för många av!

pepp pepp peppmonster

Ännu mera peppmonster. Låt dem lotsa dig genom den trista vardagen. Låt dem få dig att dra lite på mungiporna. Låt dem sprida en känsla av att "den här dagen är en bra dag".

Peppmonster

Det här är ett peppmoster. Ett peppmonster kan vara bra att ha till hands när man är ledsen och nedstämd, uppgiven eller när det verkligen känns som att man har sålt smöret och tappat alla pengarna. Ha peppmonstret i badrumsskåpet, vid datorn på jobbet, i kryddhyllan över spisen eller någon annanstans där man kan behöva lite uppmuntran ibland. Peppmonstret gör att man genast blir på bättre humör. Det är sant.

Ett litet tips...

Passa på att beställa billiga garner och ull från Island nu när deras valuta är så billig. Bra för dem som får sålt nåt och bra för oss som stickar och tovar! Ett bra ställe är www.istex.is

Jag har precis beställt tovull för 600 kr och vågar inte tänka på vad det skulle kosta om jag köpt det i Sverige. Ruskigt mycket mer iallafall.

Brosch

Det här är ett projekt som lite grand har urartat. Det beror på att jag inte kan förmå mig att sluta upp i tid utan tvunget ska fortsätta att pilla och pilla. Ofta slutar det med att jag pillar sönder vad det nu är jag håller på med. Saken i fråga blir helt enkelt för överdriven och allt blir bara för mycket.



Det började som en enkel tovad ros. Sen tovade jag en platta bara som tidsfördriv en dag. Sen råkade jag springa på några fina tygband och efter det ett trasigt pärlhalsband i plast. Så kom mina beställda namnband. Och efter det blev den tovade blomman sig inte lik. Det blev en brosch som ser ut som en bakelse. Men jag är ändå nöjd med resultatet. Det blev precis lagom. Men hade jag inte hållt mig i styr hade jag garanterat förstört det hela totalt genom att lägga till mer och mer detaljer.




Mitt nästa projekt får nog bli en broderad kudde eller nåt med texten Less is more.

Origami

På lågstadiet lärde år fröken Kerstin oss att vika tranor av papper. Oj vad vi vek! Hela klassrummet och korridoren utanför fylldes av tranor som hängts upp på snören. Girlang efter girlang av färgglada pappersfåglar. Pilligt pyssel för små fingrar.

Så var jag i Umeå på kurs för ett par månader sedan och gick förbi en papperhandel vars fönster pryddes av de allra finaste japanska papper. I tunna trådar från taket hängde alla möjliga olika djur som skapats av de tunna pappersarken och dinglade. Så mitt besök i Umeå slutade med att jag satt på mina föreläsningar om miljöbalken och vek origami. Trana på trana lades på bänken och när jag kom hem blev det en mobil av det hela.

tovade änglar

De här nålfiltade änglarna gjorde jag till mamma i födelsedagspresent och de hängdes genast upp i julgranen. Där spred de julefrid ända fram till tjugonde knut.

Att nålfilta är kul men det tar förvånadsvärt lång tid i förhållande till hur små grejerna blir. Fast det beror väl också på hur fast man tovar antar jag.

Jag har lite planer på att tova en massa grejer till nästa jul och se om man kan sälja lite. Det borde funka. Fast det krävs ju att jag inte tappar tålamodet då... För det är ju så lätt att hoppa på nästa projekt direkt, och nästa, och nästa, och nästa. För det är ju alltid roligare att börja på nytt än att göra samma igen...