Brosch

Det här är ett projekt som lite grand har urartat. Det beror på att jag inte kan förmå mig att sluta upp i tid utan tvunget ska fortsätta att pilla och pilla. Ofta slutar det med att jag pillar sönder vad det nu är jag håller på med. Saken i fråga blir helt enkelt för överdriven och allt blir bara för mycket.



Det började som en enkel tovad ros. Sen tovade jag en platta bara som tidsfördriv en dag. Sen råkade jag springa på några fina tygband och efter det ett trasigt pärlhalsband i plast. Så kom mina beställda namnband. Och efter det blev den tovade blomman sig inte lik. Det blev en brosch som ser ut som en bakelse. Men jag är ändå nöjd med resultatet. Det blev precis lagom. Men hade jag inte hållt mig i styr hade jag garanterat förstört det hela totalt genom att lägga till mer och mer detaljer.




Mitt nästa projekt får nog bli en broderad kudde eller nåt med texten Less is more.

Origami

På lågstadiet lärde år fröken Kerstin oss att vika tranor av papper. Oj vad vi vek! Hela klassrummet och korridoren utanför fylldes av tranor som hängts upp på snören. Girlang efter girlang av färgglada pappersfåglar. Pilligt pyssel för små fingrar.

Så var jag i Umeå på kurs för ett par månader sedan och gick förbi en papperhandel vars fönster pryddes av de allra finaste japanska papper. I tunna trådar från taket hängde alla möjliga olika djur som skapats av de tunna pappersarken och dinglade. Så mitt besök i Umeå slutade med att jag satt på mina föreläsningar om miljöbalken och vek origami. Trana på trana lades på bänken och när jag kom hem blev det en mobil av det hela.

tovade änglar

De här nålfiltade änglarna gjorde jag till mamma i födelsedagspresent och de hängdes genast upp i julgranen. Där spred de julefrid ända fram till tjugonde knut.

Att nålfilta är kul men det tar förvånadsvärt lång tid i förhållande till hur små grejerna blir. Fast det beror väl också på hur fast man tovar antar jag.

Jag har lite planer på att tova en massa grejer till nästa jul och se om man kan sälja lite. Det borde funka. Fast det krävs ju att jag inte tappar tålamodet då... För det är ju så lätt att hoppa på nästa projekt direkt, och nästa, och nästa, och nästa. För det är ju alltid roligare att börja på nytt än att göra samma igen...